Fem frågor till Gabriella Thorell

1. Hur når du ut med din forskning till hästnäringen?
Framför allt genom mötet med studenter och elever men och med verksamma ridlärare runt om i Sverige. Sedan så skriver jag en del utbildningsmaterial för SvRF och väver in mina resultat och annan forskning där också.
2. Är den svenska ridskolemodellen unik? Hur ser det ut i andra länder?
Ja, den är unik. I de nordiska länderna är modellen snarlik men i Europa och övriga delar av världen så skiljer det sig en hel del. Här ser jag ett värde av fler studier som belyser utbildningskulturer inom ridsporten ur ett internationellt perspektiv för det är spännande att jämföra och lära av varandra.
3. Hur tror du ridskolan arbetar om 20-30 år?
Jag ser en stark utvecklingspotential i den svenska ridskolan. Utifrån min forskning kan jag konstatera att fler och fler ridskolor drivs på ett professionellt sätt även om den fortfarande i flera avseende engagerar ideella krafter. Med en tydlig utbildningsplan och förankrad värdegrund och ett affärsmässigt tänk kring driften av ridskoleverksamheten tror jag man kommer långt. Ridskolorna är betydelsefulla och ska besitta stor kompetens om såväl ridutbildning och hästkunskap. Ridskolorna ska erbjuda lärande för hela livet och på flera nivåer. Även om du har egen häst ska du kunna fortsätta få hjälp och kunskap.
4. Vilka studier behöver göras för att komma vidare?
Det finns massor med områden att utforska inom ridsporten. Här finns också möjlighet för många tvärvetenskapliga studier som spänner över flera fält. Personligen så tror jag på mer forskning om ridundervisning, dess progression och pedagogik men också på studier som rör sociologiska aspekter som föräldraengagemang.
5. På vilket sätt kan Ridskolan Strömsholm dra nytta av dina kunskaper?
På RS och Flyinge har vi en särskild grupp som arbetar med forskning och utveckling och som leds av docent Karin Morgan (som också var min huvudhandledare). Tillsammans med olika samarbetspartners så skapar vi angelägna projekt som vi tror på och det finns ett behov av att studera närmare. Genom detta arbete har jag och mina kollegor möjlighet att generera kunskap inte enbart till RS utan även till hästnäringen i stort. Det känns mycket givande och roligt.