Henrik hade redan tidigare utlovat en något annorlunda clinic där han gärna ville svara på frågor och låta publiken till viss del styra innehållet.

Det var också många som ville ställa frågor till Henrik, bland annat om just hur han vill träna sina hästar för att få dem att bli framgångsrika.

– Man måste göra det enkelt och undvika missförstånd mellan häst och ryttare så långt det är möjligt, var ett av Henriks medskick till publiken.

Henrik inledde clinicen med att rida Cayenne de Clarence (hingst, f-12 e Baloubet du Rouet-Alfa d’Elle, äg. Lövsta Stuteri), som nyligen vann hingstklassen på Breeders Trophy med Jens Fredricson i sadeln. Från början var Henrik och hingsten inte helt överens, men snart arbetade Cayenne precis som Henrik ville.

För Henrik handlar ridning om att få hästen att arbeta lika mycket med båda bakbenen, att sätta spänst i hästen så till vida att den verkligen vinklar in bakbenen under sig och på så sätt får mer kraft i galoppen. Allt för att ha större marginal när det kommer till hoppning.

– Jag tycker det är för mycket koncentration på hur hästen håller huvudet. Jag måste först få hästen rak, arbeta bakifrån och vara ärlig för skänkeln, då kommer den att så småningom att komma ner med huvudet, förklarar Henrik och menar att som ryttare måste man ha mycket mer tålamod och inte skynda igenom ett ridpass.

– Jag låter hästen få den tid som behövs för att få den till ett så bra arbete som möjligt. Jag jobbar också gärna hästarna länge i skritt om de behöver. Ett bra skrittjobb underlättar när jag ska börja jobba dem i trav och galopp, fortsätter Henrik när han rider första hästen för dagen – godkända hingsten Cayenne de Clarence som från början inte vill gå riktigt rakt och inte riktigt ta skänkeln och som Henrik menar att han nog hade jobbat längre i skritt om han hade satt sig upp på den hemma i ridhuset.

Henrik återkommer under hela dagen hur viktigt det är att få hästarna att bli spänstiga och reglerbara, att de arbetar rakt fram och med ett jämnt stöd till bettet.

Skolhästen Windjammer (SWB, val, f-05 e. Cardento-Steve’s Friend xx, uppf. o äg. Flyinge) hade lite problem med både bjudning och balans i början. Men efter ett par minuter med Henriks magiska skänklar och mjuka hand förstod valacken precis hur han skulle bete sig. Beridareleverna Wilma Åhagen, Pontus Carlsson, Frida Larsson, Julie Lundquist och Matilda Navrén fick alla möjlighet att se sina hästar ridna av Henrik och sedan sitta upp och känna skillnaden.

Det blir extra tydligt när Henrik får in elever från Beridarprogrammets årskurs 1. Första gruppen kommer in med skolhästar från Flyinge och efter att ha tittat lite på det första ekipaget vill Henrik sätta sig upp. Först vill hästen inte gå fram alls, så Henrik sätter helt enkelt igång att galoppera den runt ridhuset.

– Den måste gå fram, den måste tänka framåt även när jag vill korta galoppen, den måste behålla spänsten och sätta under sig ordentligt, konstaterar Henrik.

Efter ett par minuter, utan att det ser ut som om han egentligen gör något speciellt, är hästen framme för skänkeln, galopperar helt rakt och är avslappnad utan att förlora aktiviteten i bakbenen.

– Utan framåtbjudning blir det ingen hoppning, konstaterar Henrik lugnt.

Frågorna till Henrik var många, både från läktaren och via tävlingen som arrangerades i samband med KRAFFT i Falsterbo. Niclas Swerre såg till att förmedla frågorna till Henrik under dagen.

Många har också frågor till Henrik om avsprångspunkter och anridningar, och där är Henrik väldigt tydlig.

– En bra grundgalopp är A och O för att få en bra avsprångspunkt, förklarar Henrik och menar att felet många gör är att de letar efter den perfekta avsprångspunkten i stället för att se till att hålla galoppen.

– Ingen ryttare träffar alltid den perfekta avsprångspunkten, har du däremot en bra grundgalopp med bra bjudning och balans i hästen kan du utan problem ge den bra förutsättningar för att hoppa. Att ha en bra balans är 100 gånger viktigare än avsprångspunkten, fortsätter Henrik.

När dagen är över har Henrik suttit upp på samtliga hästar som varit inne på arenan. Trots olikheterna hos hästarna har han fått alla att bli rakare, jobba i en bättre form, satt mer spänst i galoppen och fått dem att hoppa på ett avspänt och trevligt sätt.

– Som ryttare måste jag skapa ett förtroende med min häst, det måste finnas en förståelse mellan häst och ryttare. Om något går fel är det för att hästen inte förstår. Därför är det viktigt att göra det enkelt för att undvika missförstånd. Och det är ännu viktigare med den unga hästen, hästar gör inte fel för att de känner för det, hästar gör fel för att vi inte är tillräckligt duktiga på att förklara vad vi vill, avslutar Henrik.