Hästnäringens Riksanläggningar

Hästen Rowan

Skolavslutning!

I torsdags gjorde då jag och ett antal av mina klasskamrater 3-års-test. Några fick stå över då de inte var i form eller behövde träna lite till. I mitt team var det Caroline som inte kände sig bra efter att ha fått en smäll i huvudet av Bacchi, en av mina klasskamrater, dagen innan så Johanna fick hoppa in som visare och ryttare. Det gick bra det med, jag känner ju Johanna också. Men man undrar ju om det gode Bacchi gode det för att sabotera för mig…?

 

Jag kände mig dock pigg och glad och det var kul att få komma in i Stora ridhuset och löshoppa igen. Det började bra, jag kände mig stensäker och allt flöt på. Tyckte nästan jag kände mig klar faktiskt och kan hända att jag tappade fokus lite… Kom lite fel in på det första hindret och eftersom man ju inte vill slå sig vågade jag inte hoppa det andra som var rätt högt då. Fick försöka igen men samma sak hände och då kände jag hur hela självförtroendet försvann.  Hade egentligen ingen lust att hoppa något mer den dagen men efter lite övertalning och med ett lite mindre hinder tog jag mod till mig och hoppade ett par gånger till.

Resultatet blev 7-6 i hoppning och jag känner mig lite missnöjd för jag vet ju att jag kan bättre men just då gick det bara inte. Shit happens. Mina andra poäng blev 7-8-8-7-6-7 vilket innebar att jag fick 43 poäng i både hoppning och gångarter. Vilket ju i och för sig känns rätt eftersom jag inte riktigt bestämt vad jag vill göra när jag blir stor. Hade väl hoppats på lite högre poäng men jag får helt enkelt vänta till senare att visa vad jag går för. 

Ridprovet med Johanna gick fint och vi fick beröm båda två, trots att jag var lite trött då efter all uppståndelse vid löshoppningen.

Nu är min tid på Flyinge slut och ett långt härligt sommarlov väntar! Sen tar jag nya tag och vem vet, kanske vi ses eller hörs nån gång!

Tack för mig!

/Rowan

 

Det drar ihop sig

Nu är det bara några dagar kvar till dagen D, 3-års-testet. Vi tar det ganska lugnt nu på slutet för att ingen ska vara trött när det gäller. Lite ridning, lite promenad utan ryttare och lite övning vid hand ägnar vi de sista dagarna åt. Och en hel del rykt och puts för att man ska vara blank och snygg. J

Tänker tillbaka lite på hur mycket man lärt sig sen man kom till Flyinge, otroligt hur fort de tre månaderna gått men ändå känns det som om man hunnit med så väldigt mycket. Kommer ihåg hur man tyckte människorna hade mycket konstiga idéer i början… nu känns det mesta helt naturligt. Kommer ihåg att jag inte ville stå still när Caroline skulle upp på ryggen i början men kan verkligen inte förstå hur jag tänkte där – det är ju mycket enklare att stå still! Och så hela grejen med mina tänder som gjorde ont… Nu kan jag stolt berätta att vi bara går ut ur stallet, C sitter upp och rider iväg och jag gör allt hon vill (nästan) hela tiden. Som en riktig ridhäst liksom.

Nej, nu ska jag ta igen mig lite och ladda för torsdagen. Återkommer med rapport efteråt, och förhoppningsvis lite snygga bilder på hur jag såg ut på den stora dagen!

Ha de!

Genrep

Den här veckan hade vi genrep inför 3-års-testet, den stora avslutningen för oss i 3-års-klassen. Det innebar en massa extra rykt och puts, pälsglans på alla möjliga ställen och man fick manen uppsatt i knoppar. Caroline var uppklädd i vita byxor och hade plockat fram de snabbaste skorna för att kunna springa bra.

Det var inte min tur förrän på eftermiddagen. Då hade en hel del av kompisarna gjort sitt redan och kom tillbaka med lite olika versioner av hur det gått. Några tyckte det var otäckt att vara i Stora Ridhuset, det var första gången, och några tyckte hindren såg särskilt svåra ut därinne. När det blev min tur tyckte jag inte det var något att bli upprörd över. Det var lite mer plats än vad vi brukar ha annars men det var ju bara trevligt, och lite mera folk både i mitten men framför allt på läktaren än vad vi är vana vid men jag är ju inte den blyga sorten så jag lät inte det störa mig.

Först galopperade jag åt båda hållen. Sen hoppade jag ett antal varv då de höjde hindret lite i taget. Jag fick kanske inte till min bästa hoppning men jag spar på den tills det gäller! Sen skulle jag ställa upp i mitten och så visa skritt och trav när Caroline gick och sprang bredvid.

Efter detta fick man sadel på sig och så gick vi till Lilla ridhuset för att göra ridprov. Det var bara att springa runt i trav och galopp, och så kunna skritta lite på slutet så var det klart. Lätt som en plätt.

Förutom att vi hästar och våra människor fick känna på hur man gör ett 3-års-test så gjorde även människorna olika prov då de blev bedömda av tre olika ”domare”. Domarna tittade på allt möjligt, från hur knopparna i manen såg ut till hur pisken användes i löshoppningen och hur bra de red oss. Inte mer än rätt att våra människor fick göra lite prov tycker jag, nästa gång är det ju vi hästar som ska bedömas och få poäng!

Ha det bra, nu ska jag ut på ridtur i solskenet!

Er Rowan

 

Vår!

Nu är det vår på Flyinge!
Solen skiner och pälsen lossnar (men det är mycket kvar). Våra människor jobbar flitigt på att vi ska bli av med vinterpälsen innan 3-års-testet, vår avslutning som är den 5 april. 3 veckor dit! Egentligen kan vi väl allihop redan vad vi behöver kunna för testet men det finns alltid detaljer att slipa på för att få högre poäng, sägs det.
Caroline tjatar vidare med att springa med mig. Det är INTE kul vilket jag försökt visa henne i hopp om att hon ska tröttna. Men nu måste man visst göra så på testet så hon envisas och fortsätter. Så när vi övade idag ansträngde jag mig lite och agerade skötsam. Bild från övningen kan ni se här!

Vissa av oss i 3-års-klassen har fått prova galoppbanan för första gången. Det var härligt, men lite läskigt också att vara ute i stora världen så där. Vi är lovade en hel del utomhusjobb under de sista veckorna, om vädret inte blir för dåligt. Det blir kul, för de där ridhusen kan vi ju nu.
På löshoppningen den här veckan fick jag hoppa något som de kallar ”studs”. Man skulle liksom först upp och sen ner och upp direkt igen och ner och…. Ja ni förstår kanske. Mycket märkligt och ganska onödigt om ni vill höra min åsikt (det vanliga sättet är ju så mycket enklare). Men jag fick helt enkelt gilla läget och lösa det.
Gitte, som är stallchef och löshoppningslärare, undrade om jag börjat med body-building… hon tyckte jag hade fått så fina muskler, särskilt i ländpartiet… det ni! Har väl inte gjort något särskilt egentligen så det måste väl höra till mina medfödda talanger helt enkelt. 

Hopp-SM

SM i hoppning har det varit på Flyinge senaste veckan. Det har väl inte inneburit så mycket skillnad för oss, förutom att det gått en massa främmande hästar förbi våra hagar. I fredags gick vi upp mot ridhuset där tävlingarna hölls och det var nästan så att jag trodde vi skulle få visa upp oss där, men icke! Lilla ridhuset strax bredvid var vårt mål och inget nytt och spännande där inte.  Annars övar jag på med löshoppningen, självklart med målet att få vara med på SM när jag bli äldre. Det känns enkelt tycker jag och senast var Caroline och läraren Gitte också väldigt nöjda. Så vänta ni bara! Annars kan jag berätta att jag fått en ny kompis i hagen. Jag fick byta eftersom Entourage och jag inte är i samma grupp längre och därför har svårare att gå ut samtidigt. Nya kompisen heter Perneau och är en reslig kille, en bra bit större än jag. Men han är snäll och kul och vi kommer bra överens. Mig spelar det inte så stor roll, bara man har likasinnat sällskap. Och att maten kommer som den ska, sen är jag nöjd.  Det finns de som klagar på att jag inte skriver så ofta längre. Vill bara poängtera att det INTE är mitt fel! Min sekreterare skyller på att hon haft en massa annat att göra… hmmm… vet inte vad jag ska tro. Jag ska försöka få henne att bättra sig lite i alla fall, hon kanske behöver en välriktad spark! (Fast oss emellan – det skulle jag aldrig göra, man är ju en hygglig kille!)

Hej allihopa!

Livet är fortsatt bra här på Flyinge. Vi jobbar ju på nu igen vilket innebär att vi rids tre gånger i veckan och löshoppar en gång. Dessutom har vi ett pass då vi ska gå och springa bredvid våra människor. Vi ska tydligen visas upp på det viset på det där 3-års-testet så det gäller att öva så man kan springa så bra som möjligt även med en människa som hänger i tygeln, om ni förstår vad jag menar… ;) Nej förlåt Caroline, du hänger inte alls i tygeln, men lite snabbare kan du väl? 

Häromdagen reds vi i min grupp på något som kallas Täckta banan. Mina kompisar hade varit där förut men det var den veckan jag var sjukskriven pga mina tänder så för mig var det premiär. Det var jättekul! Man behövde inte svänga eller nåt, utan kunde liksom bara springa på ihop med polarna och Caroline fick mest åka med liksom. Passade mig som hand i handske, eller jag menar hov i sko. Hoppas vi ska göra det ofta! 

Barndomsminnen…

Eftersom det inte hände så mycket här förra veckan tänkte jag visa ett par bilder från när jag var liten. Ett när jag går på bete, som man kan se, och ett ihop med polarna på lösdriften.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En typisk dag här på Flyinge ser ut så att vi får mat tidigt på morgonen. En del hästar går ut i hagarna och går man inte ut kan vara inne och ta det lugnt. För oss i 3-års-klassen är det oftast någon lektion på förmiddagen. Sen serveras lunch och när vi ätit går vi ut i hagen. Hagarna är inte så stora men man kan ändå leka lite med sin kompis om man har lust, och det har vi ju ganska ofta. Efter några timmar kommer vi in och får mat igen. På eftermiddagen blir vi också mera borstade och ompysslade. Sen är det ganska lugnt fram till kvällsmaten. Förra veckans lugn och ro är nu till ända. Igår söndag anlände ett stort gäng nykomlingar till vårt stall, och de hörs vill jag lova! Ett par kaxiga grabbar och några lite hysteriska tjejer verkar rätt jobbiga sådär vid första intrycket, om jag får säga min åsikt. I eftermiddag har vi vår första lektion tillsammans, vi som vilat lite och de som kommit nya. Kan nog bli spännande! 

Sportlov?!?

Förra veckan avslutades med att hela klassens 6 hästar sprang runt med våra människor på ryggen i skritt, trav och galopp. Som jag berättat har det ju varit lite frånvaro på lektionerna men nu var alla med på samma gång. Även vi som missat lite hängde med bra, tycker jag. Att springa runt så med polarna är nog det vi hästar gillar bäst. Så även jag gjorde gemensam sak och sprang åt samma håll som de andra för ovanlighetens skull… ;)

Denna vecka har vi lov i min klass. Några av de andra fick gå till tandläkaren och annars ska vi mest slappa och hänga med både våra hästkompisar och människorna. Rätt trevligt. Nedan en bild på mig och bästa kompisen Entourage i hagen.

 

 

 

 

 

 

Anledningen till att vi har lov är att vi nästa vecka börjar en ny ”kurs” och att vi behöver vara pigga och utvilade till den. Vi får ett antal nya kompisar, vi blir inte mindre än 22 st i klassen då som sedan ska träna vidare mot något som kallas 3-års-test. Det är en examen kan man säga, för oss som är 3 år. Då kommer den som är snyggast och bäst att utses, har jag förstått. Jag tycker väl att jag ska kunna klara mig rätt bra men konkurrensen är inte att leka med så man kanske måste anstränga sig lite trots allt…

Fortsättning följer!

/Rowan

Tänder och sån´t

Hej!

Längesen sist nu! Har flera bra ursäkter. Dels var det ju det där tandläkarbesöket och sen har min sekreterare haft fullt upp också. Ja, jag har faktiskt sekreterare, som svar till er som undrar hur jag klarar att skriva på tangentbordet med skostorlek 1.

Tandläkaren först då. Lite spännande i förväg eftersom det var första gången för mig. Men kan tyvärr inte berätta så mycket om det för så fort jag kom in där på kliniken så stack de en nål i halsen på mig och sen blev jag JÄTTE-TRÖÖÖÖTT!!! Så när de höll på och grejade i munnen fick jag mest kämpa för att hålla mig på benen. Var rätt trött när jag fick gå tillbaka till stallet också men det gick över sen.

Nu känns det i alla fall mycket bättre i munnen. Det var lite allt möjligt där som togs bort. Caroline tog en bild som ni kan se här.

 

 

 

 

 

 

Sen fick jag vara med kompisarna på lektionerna. Jag slapp bettet och de hade istället satt på en styranordning på nosen när Caroline red mig. Det var toppen tyckte jag. Inte nog med att det inte gjorde ont, man kunde springa lite som man ville då också. He, he… ;)

Den här veckan har jag nu bett igen, för det måste man tydligen lära sig. Först var jag lite rädd att det skulle göra ont och körde då min favoritövning som jag kallar ”vänstersnurr”, den är väldigt effektiv i många lägen när man vill komma undan. Men sen märkte jag att det ju var enklare att gå dit människorna ville så då gjorde jag det istället. Får se vad jag har lust med nästa gång vi rider, jag lovar inget… J

Vi hörs!

/Rowan

 

Löshoppning och tänder

En gång i veckan har vi lektion i löshoppning här i skolan. Då springer man runt lös i ridhuset och hoppar över det som människorna bygger upp. Det är roligt! Jag förstod snabbt hur man ska göra så för mig har det varit rätt enkelt. Det är ganska skönt att få springa lite lös också och kul med lite omväxling från de vanliga lektionerna. Lägger ut en film på när jag hoppar! Jag kan egentligen hoppa mycket högre men människorna är lite mesiga, om ni frågar mig…

På de vanliga lektionerna gör vi nu så att först springer jag runt lite med Caroline i mitten av vår ruta (vi får ju dela ridhuset med de andra i klassen) och sen sitter hon upp och rider. Vi är ganska överens om farten i både skritt och trav och stå still gör jag ju självklart också numera. En sak som bekymrar mig lite är att när Caroline vill att jag ska svänga till höger gör det lite ont i munnen. :-) (Jag har ju förklarat det där med människornas språk och bettet tidigare.) Så på måndag ska jag få gå till tandläkaren för människorna tror det onda beror på någon tand. Jag har aldrig varit hos en tandläkare så det känns lite läskigt men Caroline säger att det ska bli roligare med ridningen efteråt. Jag får återkomma med rapport nästa vecka!

Ha det bra till dess!
Er Rowan