Världen runt med Astrid Antonsson

Astrid Antonsson

Hon har en SM-medalj i fälttävlan, är B-tränare i hoppning och B-banbyggare samt kan undervisa på kroppsspråk. Möt Astrid Antonsson, ridskoleungen som ridit både 100-dagarstestet i Tyskland, jobbat som beridare i Kina och nu är lärare på Flyinge.

Astrid Antonsson gillar att undervisa både hästar och människor. Hon uppskattar elever som är intresserade av hästar, inte bara ridning, de finns på Flyinge och det gör också att hon trivs väldigt bra med att undervisa på unghästprogrammet, NIU elitidrott och på Sveriges Ridgymnasium.

– Jag gillar att lära ut. Kanske kan man hjälpa eleverna att korta inlärningen genom att lära dem att inte göra samma misstag som man själv gjort. Det bästa är att ge en instruktion och sedan se förändringen, säger Astrid.

Åtta år gammal var Astrid när hon började rida i Mjölby, Östergötland, på klubben där Sissi Lilja var ridskolechef. Astrid fastnade liksom sina systrar, en yngre och en äldre, för hästar. – På den tiden så red man på vilken häst som helst bara man fick rida. Därför blev det unga hästar för mig redan när jag var elva år gammal.

Astrid kallar sig själv för en klassisk ridskoleunge, när hon inte red på ridskolan så red hon på andras hästar och det var först när hon var 25 år gammal som hon köpte sin första egna häst. Då hade hon redan jobbat en del i hästbranschen, bland annat hos Rigmor Arvidsson och varit ett par år i Tyskland.

-I Tyskland var jag hos, Andreas Dibowski, Rolf Seidel samt hos Klosterhof Medingen. Någon tipsade mig om att jag skulle göra testet för beridarexamen och det gjorde jag och klarade det. Examen motsvarar en level II.

Astrid fick sedan rida 100-dagars test för hingstar, hon red också ett 30-dagars prov för ponnyhingstar, stotest och förberedde såväl hopp- som dressyrhästar för auktioner.

-När jag kom hem från Tyskland sedan var jag ganska sliten och började plugga matte och tyska på universitetet med målet att bli gymnasielärare, bredvid hade jag träningar och så småningom så tog de mer tid och jag tog en paus från studierna för evigt…

På den tiden var det fortfarande fälttävlan som gällde för Astrid. Hon hade en egen uppfödning, stoet Casey, som hon tog SM-brons på i fälttävlan 2004. När hon fick jobb som lärare på Flyinge 2006 lämnade hon kvar Casey hos sin syster i Östergötland och det blev mer och mer hoppning istället.

-Jag var på Flyinge i åtta år men sedan kände jag att jag behövde lite ny inspiration och se lite mer av världen, säger Astrid.

Hon gav sig ut på en resa som varade i ett år. Astrid vikarierade som beridare på olika håll i världen, Kina, Frankrike, Japan och i Tyskland. I Florida gjorde hon ett studiebesök.

Astrid

-Ridningen skiljer sig verkligen åt i länder och i världsdelar. Det var såklart en utmaning att instruera i länder där man inte tänker på samma sätt som vi eller talar samma språk för den delen. Försöka förklara liksidighet på engelska för en japan som knappt kan språket… Jag lärde mig också hur bra vi har det i Sverige. Levnadsstandard men också när det gäller hästar. Vi har en hög nivå när det gäller hästkunskap.

I augusti började Astrid jobba på Flyinge igen. Hon har införskaffat en häst som är fyra år gammal efter Cassini I – Sunset Boulevard. Målet är outtalat men de kan kanske bli något championat. Liksom alla andra hästar hon ridit på är detta en häst som Astrid hoppas ta upp i klasserna själv.

– Det är en grön häst men den har lätt för sig. Vi får se, säger Astrid Antonsson inte helt utan förhoppningar.

 

Kommentera